↑ Return to My TSA Memories

Flygning med stop i Lissabon mars 1981

Fritt ihågkommet ur minnet av BAM Abrahamsson


Vi startade tomma från Malmö till Köpenhamn, vi flög SE-DDA med 4900 kg fuel i tankarna. Det var sydostliga vindar och vi använde bana 17 på Sturup och landade bana 04L i Köpenhamn. Vinden var 110 grader och 20 knop. Vi fick parkering nr 6 och frågade om de hade vår färdplan och fick till detta ett jakande svar samt även vår slott-tid EEL 0900 – 0910. Vi tyckte detta var lite snävt, men man hade samma tider inne på OP. Det betydde att vi skulle vara off block på tid och airborne senast 0820z.

Maskinen var fullbokad och ganska mycket bagage. När vi räknade ihop pax, bagage och handbag kunde vi ta exakt 23000 kg bränsle och 250 kg taxi. Det var precis vad vi behövde. Vädret var i stort sett bra, motvind 35 kts och svaga vindar på FNC (Funchal) och PXO (Porto Santo), dessutom showers of rain. Vi kom bra iväg och startade 0823. Det är långt att taxa ut till 04R, men vi kom i tid till Eelde. Efter start, högersväng och så småningom kurs 250 grader till R 238 Kastrup VOR direkt EEL.

Vi hade inte så mycket motvind i början, men den ökade över Frankrike och över Biscayabukten var vi nere under 400 i groundspeed. Vinden minskade efter Santiago. Vi gick ner och hade marksikt före MAD och gjorde en visuell inflygning till RW 06. Vinden var då 220/10 vid Rossario, 360/08 vid RW06. Landningen gick bra, kanske hade vi lite medvind på finalen. C:a 1 tim 15 min på marken. Jag hade flugit och nu tog Bengt Gustafsson vid.

Till LIS (Lissabon) flög vi på FL 310 för Finnairs Caravelle var före på FL 350. Inga problem i LIS utan straight in RW03. Förbrukning MMA-CPH 1000 kg, CPH-FNC 18000 kg och FNC-LIS 5500 kg.

TB 9463 MMA 0642 0647 0700 0706 CPH 24 min (BAM flög)

TB 463 CPH 0816 0823 1254 1257 FNC 4 tim 41 (BAM flög)

TB 464 FNC 1418 1423 1538 1541 LIS 1 tim 23 min (Bengt Gustafsson flög)

Jag var trött när vi kom till hotellet, hade varit uppe redan kl fem och eldat pannan med ved och fått upp temperaturen en smula. Jag tror att oljan sedan skulle räcka till måndag morgon då vi skulle få bytt pannan. När jag kom upp på rummet duschade jag och vilade sedan tills jag blev torr, gick därefter upp och klädde mig och gick ner i vestibulen för att se om någon skulle med ut och äta.

Jag träffade där Marianne T som berättade att alla skulle gå ut 19.30. Vi skulle naturligtvis till kycklingbaren och vi tog två taxi. Alfred K hade sin son med sig. Det var jag och tre flickor i kabin: Ingelise, Marianne T och Anna S. Bengt skulle snåla och banta och Torsten dök inte upp.

Vi fick vänta c:a 10 min innan vi fick ett bord. Vi var på restaurangen med de gröna dörrarna och det var massor med folk på gatorna. Serpentiner och konfetti låg utstrött lite överallt. Vi fick ett bord och satte oss ner. Jag längst till vänster och sedan Marianne och Anna. Mittemot hade jag Alfred, Ingelise och Peter. Vi beställde och alla skulle ha Frango och sallad. Sallad med lök och tomater. ”Sallade mixta cebolla y tomate”, repeterade servitören. Två stora tallrikar. ”Vino Tinto” sa Ingelise men tystades obarmhärtigt ner av de två andra flickorna. ”Vi ska ha Vino Verde, man blir så jävla sömnig av rödvin”. En stor flaska Luzu till mig och en öl till Peter.

Brödet kom in, smör, pastej och så vinet. Flickorna skrattade, kyparen hade ett stort märke av läppstift efter en kyss på kinden. ”Somebody has kissed you”, sa Marianne och kyparen rodnade. Nästa gång han kom, nu med salladen, var märket borta. Vartenda bord var upptaget och många stod och väntade i grilloset vid dörren. Vi fick våra kycklingar och vinet flödade. Flickorna fick kycklingben i ögonen och mascaran rann.

Kycklingen var god (är nog bäst här). Den grillas på spett alldeles innanför dörren och den serveras alltså nygrillad och inte som på andra ställen från ett kök lite längre bort. Grillmästaren har fullt upp att göra med sina spett. Ibland tar det fyr i kolen av fettet (oljan) som rinner ner och då är han snabbt där med vattenflaskan.

Vi blir mer och mer livade och folk tittar skrattande på oss. Både Anna och Marianne har ett ljudligt skratt som allt oftare hörs över hela restaurangen. Så lämnar vi en stor hög av kycklingben som dukas av. Jag tar fruktsallad till dessert. De andra kaffe och likör (Beiran). När trästolarna börjar kännas hårda betalar vi och går. Vi skall ner till ”hålet i väggen”, men hinner inte många meter förrän vi hittar ett annat hål på höger sida. Här dricks ginga, rödvin med körsbär i. Det är, konstigt nog, några svenskar där inne i en liten grupp, där en av ledarna talade franska. Förresten är det en hon och de skall just gå, varför det blir lite palaver, för naturligtvis skall de talas vid lite svenska emellan.

Anna och Marianne tävlar om vem som kan spruta kärnan längst och ??? står i dörröppningen och sprutar över en bil. Någon gång kommer det folk i vägen. Så går vi till nästa ”hål” lite längre ner och här är det också ginga. En portugis som varit utanför det andra hålet hänger också med. Han gör ideliga försök att gå ner i spagat, men något går på tok varje gång. Han får ett glas och börjar svälja och svälja. Så kan han inte hålla sig längre. Han spyr, först sakta sedan riktigt sprutande. ”O, Herre Gud han kräks blod”, ropar flickorna, som i sitt tillstånd inte kan tänka sig att karlen inte gjort annat än druckit rött körsbärsvin.

Han sjunker ner längs väggen och sitter några minuter. Så reser han sig igen och börjar använda sin cigarett-tändare som revolver. Han ”drar” den ideligen från fickan och siktar på oss. Han är ganska liten och spenslig. Otroligt svarthårig med en liten mustasch under näsan. Flickorna kommer ut med var sitt glas och skall spotta kärnor igen. Då placerar han tändaren på trottoaren och den som träffar närmast blir segrare. Går någon förbi och råkar trampa omkull tändaren blir han mäkta förnedrad. Han tar fram sin plånbok och visar ett ID-kort från TAP, som dock inte visar något foto eller andra liknelser.

Nu skall vi dra vidare till någon trottoarservering och dricka kaffe. Jag börjar bli trött. Det är lite kyligt, men kaffe dricker vi med tillbehör, för den som så vill. Det sitter ett äldre par alldeles intill och deras förnäma miner tinas så småningom upp av allt skratt och glam. Vid ett annat bord sitter ett ungt par med ett barn som inte verkar normalt. Det sitter i knäet och verkar vara flera år efter. Man säger något och så börjar barnet gråta, förnärmat på något sätt. Texas Bar nämns men jag drar mig tillbaka. Skall försöka få tag på en taxi, men ingen är ledig, varför jag går till hotell Sheraton. Det är långt dit och klockan är ett. De andra hade fortsatt till Texas bar och slagit runt.

Vi som var med: Guy Abrahamsson, Bengt Gustafsson, Torsten Olsson, Ingelise Holst, Anna Skånberg, Marianne Therkildsen samt Alfred Kunc med sonen Peter.


Anna Skånberg, Marianne Therkildsen och Bam Abrahamsson

Marianne Therkildsen, Alfred Kunc, Anna Skånberg, Ingelise Holst och Peter Kunc

Alfred Kunc och Ingelise Holst

Anna Skånberg och Marianne Therkildsen

Ingelise Holst, Peter Kunc och Marianne Therkildsen

“Nu skall vi spotta kärnor!” Anna och Marianne verkar var bäst!

Då är vi på väg hem igen. Marianne Therkildsen, Alfred Kunc, Anna Skånberg, ? , Ingelise Holst